BASTA – BASTA är ett egendeklarationssystem där leverantörer och tillverkare av bygg- och anläggningsprodukter registrerar de produkter som klarar kraven för innehåll av ämnen med farliga egenskaper i BASTA- alternativt BETA-kriterierna.  Informationen i systemet kvalitetssäkras genom regelbundna revisioner av leverantörerna. BASTA-systemet bidrar till att uppnå Sveriges nationella miljömål ”Giftfri miljö” genom att fasa ut ämnen med farliga egenskaper från bygg- och anläggningsprodukter.

Bisfenol A – Bisfenol A (BPA) används framför allt för att tillverka polykarbonat- och epoxiplaster. Polykarbonatplast används bland annat i cd- och dvd-skivor och i tandfyllningsmaterial. Det kan också användas i plastflaskor och matlådor. Epoxiplast kan användas i elektronik, byggmaterial, i lim, som skyddande lack i konserv- och läskburkar samt vid renovering av vatten- och avloppsrör. Bisfenol A finns också i termopapper som används till kvitton och biljetter. Bisfenol A är ett hormonstörande ämne som påträffas i nästan alla urin- och blodprover från människor.

C E-märkning – Genom att CE-märka en vara deklarerar tillverkaren, på eget ansvar, att produkten uppfyller EU:s lagstiftning för just den produktkategorin.

CMR-ämnen –kemiska ämnen med cancerframkallande, mutagena eller reproduktionstoxiska egenskaper.

ECHA (European Chemical Agency) – Europeiska kemikaliemyndigheten är drivkraften bland tillsynsmyndigheterna som genomför EU:s kemikalielagstiftning för att främja människors hälsa och miljön samt stärka innovationer och konkurrenskraft.

Flamskyddsmedel – Flamskyddsmedel används för att göra material mindre lättantändliga. Exempel på produkter som kan innehålla flamskyddsmedel är textilier, möbler, skyddskläder, gummikablar, isoleringsmaterial och elektronisk utrustning. Det finns flera hundra olika flamskyddsmedel och bland de omdiskuterade bromerade varianterna finns många särskilt skadliga. Många är svårnedbrytbara och kan ansamlas i levande organismer. Man vet än så länge ganska lite om vilka effekter bromerade flamskyddsmedel har på människor, men i djurförsök så har man sett att hormonbalansen, organutvecklingen och sköldkörteln påverkas samt att risken för cancer ökar.

Formaldehyd – Kan återfinnas i kläder, spånskivor, möbler. Ämnet avdunstar med tiden och finns då i inomhusluften. Kan orsaka irritation av hud och andningsvägar och vara cancerframkallande vid långvarig exponering.

Ftalater – Ftalater är en grupp ämnen som används för att göra plaster och gummi mjuka och smidiga. De används i flera sorters produkter, till exempel plastgolv, vävplast, plasttryck på kläder. Ftalater är inte hårt bundna i produkter utan kan läcka från varan och tas upp av kroppen genom huden, andningsorganen eller födan. Man har kunnat uppmäta förhöjda halter i blod, urin och bröstmjölk hos människor. Flera av de ftalater som används har visat sig vara hormonstörande.

Försiktighetsprincipen – En princip som nämns i flera internationella miljökonventioner, i miljöbalken och andra regelverk. Det finns ingen exakt definition, utan principen är mer ett förhållningssätt att i vissa lägen av försiktighetsskäl kunna agera utan exakta vetenskapliga bevis för att förhindra eventuella skador på människors hälsa och miljö. I miljöbalken är försiktighetsprincipen en av hänsynsreglerna.

Hormonstörande ämnen– Hormonstörande ämnen är sådana ämnen som är främmande för kroppen och kan störa kroppens eget hormonsystem. Många viktiga processer i kroppen styrs av hormoner som verkar vid mycket låga halter i kroppen. Ämnena kan exempelvis orsaka cancer eller påverka ämnesomsättningen och förmågan att få barn.

Högfluorerade ämnen(PFOS, PFOA, PFAS) – Högfluorerade ämnen kan finnas i impregnerade textilier, impregnerat papper, teflonpannor, rengöringsmedel och brandsläckningsskum. Ämnena finns även i produkter som används i verkstads- och elektronikindustrin. Högfluorerade ämnen används eftersom de har förmåga att bilda släta, vatten-, fett- och smutsavvisande ytor. De används i låga halter i många produkter. Högfluorerade ämnen är en grupp mycket stabila ämnen. En del bryts ned ytterst långsamt eller inte alls i naturen, medan andra omvandlas till persistenta ämnen. Många av dem är bioackumulerande, det vill säga de ansamlas i levande organismer.

Kemikalieinspektionen – Kemikalieinspektionen (KEMI) är den svenska tillsynsmyndighet som ska bevaka att företagens och samhällets kemikaliekontroll sköts på ett bra sätt. Kemikalieinspektionen utvecklar lagstiftning och andra styrmedel i Sverige, inom EU och genom internationella samarbeten. Kemikalieinspektionen hanterar reglerna för kemiska produkter, bekämpningsmedel och ämnen i varor. Kemikalieinspektionens miljökvalitetsmål är att skapa en giftfri miljö.

Kemikalier – Enligt Svenska kemistsamfundets nomenklaturutskott år 2001 är en kemikalie ett ämne – grundämne eller förening, eller en blandning av dessa – som används industriellt och kommersiellt, är makroskopiskt homogent samt inte avsett för att ätas. Med ”makroskopiskt homogent” menas att även blandningar kan räknas som kemikalier, om det inte uppenbart är två olika ämnen. Gränsdragningen görs från fall till fall.

Kemisk produkt – En kemikalisk produkt kan bestå av ett kemikaliskt ämne (aceton) eller en blandning av kemiska ämnen (bensin).

Kemiskt ämne – Ett grundämne eller dess förening med ett eller flera andra grundämnen.

Mjukgörare – En mjukgörare är en tillsats till en polymer som gör en plast mjukare, genom att öka dess plasticitet eller öka dess fluiditet, det vill säga minska viskositeten. Vanliga mjukgörare är ftalater, som ofta används för att mjukgöra PVC-plast.

Nanopartiklar – Nanopartiklar är ett samlingsnamn för mycket små partiklar, som är mindre än 100 nanometer i diameter. Nanopartiklar kan på grund av att de är så små få helt andra egenskaper än samma ämne i normalstorlek och därför bete sig på helt andra sätt i våra kroppar.

PBT/vPvB-ämnen (persistent bioaccumulative toxic/very persistent, very bioaccumulative) – PBT/vPvB-ämnen är persistenta (långlivade), bioackumulerande och toxiska (giftiga) alternativt mycket persistenta och mycket bioackumulerande. Ett ämne är långlivat om det är stabilt i miljön, i betydelsen att det i hög grad motstår nedbrytning.

Polycykliska aromatiska kolväten PAH – Högaromatiska oljor innehåller polycykliska aromatiska kolväten, PAH. Det är en stor grupp av föreningar och många har hälso- och miljöskadliga effekter. De flesta PAH som ingår i oljan är långlivade, bioackumulerande och cancerframkallande. Högaromatiska oljor används bland annat som mjukgörare i gummi.

Prioriterade riskminskningsämnen – I PRIO, Kemikalieinspektionens prioriteringsguide, har Kemikalieinspektionen delat in ämnen i två prioriteringsnivåer: utfasningsämnen och prioriterade riskminskningsämnen.

Prioriterade riskminskningsämnen har egenskaper som bör ges särskild uppmärksamhet, som

• mycket hög akut giftighet
• allergiframkallande
• mutagen, kategori 2
• hög kronisk giftighet
• potentiell PBT/vPvB
• miljöfarligt och har långtidseffekter.

PVC – Står för polyvinylklorid – PVC är uppbyggt av vinylklorid som är klassat som cancerframkallande.

SIN (substitute it now)-listan – En förteckning över särskilt farliga ämnen som är utvalda utifrån kriterierna för särskilt farliga ämnen (SVHC) i den europeiska lagstiftningen REACH. SIN-listan innehåller (februari 2018) 913 listade ämnen. Bakom listan står det internationella kemikaliesekretariatet, ChemSec, som är en ideell organisation grundad 2002 av fyra svenska miljöorganisationer (Världsnaturfonden WWF, Svenska Naturskyddsföreningen, Jordens vänner Sverige och Fältbiologerna). Deras mål är en värld fri från farliga kemikalier.

SVHC (substances of very high concern) – Det här är ämnen upptagna på kandidatförteckningen som är del av EU:s gemensamma kemikalielagstiftning REACH (registration, evaluation, authorisation and restriction of chemicals) och som kan bli föremål för tillståndsprövning genom Reach.

Tungmetaller – Ofta används termen tungmetaller i betydelsen tunga och särskilt miljöfarliga metaller. De mest kända är bly, kvicksilver, uran och kadmium, men även krom, kobolt, nickel, koppar, zink, arsenik, selen och silver räknas som tungmetaller. De kan förekomma i oäkta smycken, lågenergilampor, elektronik och varor av PVC.
Gemensamt för tungmetaller är att de är grundämnen som är naturligt förekommande och som inte bryts ner. Problemet är dock att de på grund av mänsklig påverkan förekommer i högre halter än vad mikroorganismer, växter, djur och människor är anpassade för. Exempel på hälsoeffekter som kan orsakas av tungmetaller är benskörhet, cancer, diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar samt skadlig inverkan på nervsystemets utveckling och funktion.

Utfasningsämnen – I PRIO, Kemikalieinspektionens prioriteringsguide har Kemikalieinspektionen delat in ämnen i två prioriteringsnivåer, utfasningsämnen och prioriterade riskminskningsämnen. Ämnena i följande grupper har så allvarliga egenskaper att de inte bör användas: 

• CMR (cancerogen, mutagen eller reproduktionsstörande), kategori 1A och 1B
• PBT/vPvB (persistenta, bioackumulerande och toxiska/mycket persistenta och mycket bioackumulerande)
• särskilt farliga metaller (kvicksilver, kadmium, bly och deras föreningar)
• hormonstörande
• ozonnedbrytande.

Ämne – Avser kemiskt ämne och föreningar av kemiska ämnen. De kan förekomma i naturen eller tillverkas syntetiskt.