Vår definition av miljö- och hälsofarliga ämnen
Vår definition av miljö- och hälsofarliga ämnen på denna webbplats omfattar utfasningsämnen, prioriterade riskminskningsämnen, SVHC-ämnen, hormonstörande ämnen på SIN-listan samt mikroplaster.

Utfasningsämnen och prioriterade riskminskningsämnen
Kemikalieinspektionen delar in kemiska ämnen i utfasningsämnen och prioriterade riskminskningsämnen, utifrån ämnenas egenskaper. Utfasningsämnen är ämnen med egenskaper som till exempel cancerogena, mutagena eller reproduktionstoxiska och de ska fasas ut eller undvikas helt. Prioriterade riskminskningsämnen har också allvarliga egenskaper, till exempel allergiframkallande, vilka ska ges särskild uppmärksamhet och riskbedömas i varje enskild hantering.

SVHC-ämnen (substances of very high concern)
SVHC är ämnen upptagna på kandidatförteckningen som är en del av EU:s gemensamma kemikalielagstiftning REACH (registration, evaluation, authorisation and restriction of chemicals). En lista med knappt 200 särskilt farliga ämnen som är en del av den europeiska kemikalielagstiftningen, Reach. Kandidatförteckningen uppdateras två gånger per år och fylls då på med nya ämnen. Ämnen upptagna på kandidatförteckningen har egenskaper som kan medföra allvarliga och bestående effekter på människors hälsa och på miljön, så kallade särskilt farliga ämnen, SVHC-ämnen (substance of very high concern).

Egenskaperna

• är cancerframkallande (kategori 1A eller 1B)
• skadar arvsmassan (könscellsmutagena i kategori 1A eller 1B)
• stör fortplantningsförmågan (reproduktionstoxiska i kategori 1A eller 1B)
• är långlivade, bioackumulerande och toxiska (så kallade PBT-ämnen)
• är mycket långlivade och mycket bioackumulerande (så kallade vPvB-ämnen)
• har andra särskilt farliga egenskaper som anses vara lika allvarliga som de ovan, till exempel hormonstörande egenskaper.

Ämnena i kandidatförteckningen söks med fördel på Echas (European Chemicals Agency) webbplats för att få den mest aktuella listan. Ytterligare information om kriterier för ämnen upptagna på kandidatförteckningen finns på Kemikalieinspektionens webbplats.

Hormonstörande ämnen
Hormonstörande ämnen kan ha stor påverkan på kroppens hormonsystem redan vid mycket låga doser. Fosterstadiet är det mest kritiska skedet för exponering av hormonstörande ämnen, då de kan ge negativa effekter långt senare i vuxen ålder.
I dag finns inga beslutade EU-gemensamma kriterier för hormonstörande ämnen. I väntan på dessa kriterier kan du utgå från ChemSecs (International Chemical Secretariat) SIN-lista där det finns listat ett antal hormonstörande ämnen. SIN-listan är snabbare än kandidatförteckningen på att identifiera miljö- och hälsofarliga ämnen, därför kan de organisationer som vill vara i framkant i sitt miljöarbete använda den. Bakom listan står det internationella kemikaliesekretariatet, ChemSec.

Mikroplaster
Mikroplast är ett samlingsnamn för små plastfragment mellan 1 nm till 5 mm, varav de minsta är i nanostorlek. Det finns primära och sekundära källor till mikroplast. Primära källor är de plast som tillverkas som små pellets eller korn för industrin. Sekundära källor bildas oavsiktligt vid slitage och nedbrytning av olika plast- och gummiföremål. 

De största delarna av mikroplast hamnar i dagvattnet som leds ut till haven. En studie visar att det i dag finns sex gånger mer mikroplast än djurplankton i haven. Under år 2015 producerades 322 miljoner ton plast globalt varav 90 procent framställdes av fossil råvara. Mikroplasterna misstas för föda och kan dra till sig kemikalier och därmed utveckla miljö- och hälsofarliga egenskaper. Ny forskning visar att mikroplaster även finns i slam från reningsverk och blir ett problem när slammet sprids på åkermark, där man har sett effekter på daggmask.

Utsläppskällor delas upp i primär källa, som industriell produktion och hantering av primärplast, hygienprodukter och kosmetika – samt sekundär källa som väg- och däckslitage, konstgräsplaner och gummiasfalt, nedskräpning, båtbottenfärg och textiltvätt av syntetfiber.